Autumn Meet 2015

Efter att ha varit med ett tag i leken nu har man lärt sig att även de lite enklare och mindre pretentiösa träffarna är ack så trevliga.
Så i höstas drog vi ihop ett litet enklare koncept i form av en endags träff i Ulricehamns- trakten.
Vi möttes upp utanför varuhuset DollarStore mitt inne i Ulricehamn.
Uppslutningen var inte den största som man har varit med om men oavsett var det en kul skara entusiaster som bidrog med sin närvaro.
Det var undertecknad tillsammans med sambon Susanne i hennes -70 Javelin, Oscar Anderson i sin -74 Javelin, Ingemar Frey i sin -58 Nash Rambler, Jonna Heikkinen i sin -68 Ambassador och Nore Trapp i sin Volvo Duett.
Dessvärre kunde inte Jonna hänga med oss på vårt äventyr den här dagen på grund av dop men det var jätteroligt att hon kom förbi men sin finfina pärla och hejade på oss.
(tyvärr glömde jag ta en bild på hennes Ambassador)

När vi till sist insåg att vi inte kommer att bli några fler var det dags att starta motorerna och bege sig till höstträffens första anhalt, nämligen Ulricehamnsbygdens motormuseum i Timmele.
När vi svängde in på muséets parkering möttes vi av Hugo Isaksson och hans superfina -64 Rambler Classic, vilken trevlig överraskning.
Inne på muséet fick vi först en liten presentation om stället i samband med en stadig fika. Efter det började rundturen ibland alla jättefina gamla godingar och muséets personal fanns tillgänglig om vi hade några frågor eller funderingar.
Mitt på golvet inne i den stora utställningshallen stod Nore Trapp’s -57 Nash Metropolitan och stal all uppmärksamhet. Detta tjusiga lilla åkdon som Nore varsamt har renoverat under ca 27 års tid hade han lånat ut till muséet då de hela tiden efterfrågar nya bilar till sin utställning. Nore hade även med sig ett tjockt fotoalbum med massvis av fotografier ifrån renoveringen och ifrån en massa träffar som han har deltagit på tillsammans med sin lilla Nash. Sånt här bara älskar jag!
Bilmuséet som inhystes i en gammal industrilokal innehöll såklart en massa andra fantastiska bilar, motorcyklar och mopeder i olika årsmodeller. Kan med varmt hjärta rekommendera detta lilla museum som drivs ideellt av traktens fordonsentusiaster.
Men trots alla dessa fina utställningsobjekt så märktes det till sist var det var för människor de hade bjudit in. För när vår kära Hugo Isaksson vänligen men bestämt säger att han känner  att det är dags att bege sig hemåt, vad gör vi andra då?
Jo vi tappar fokus totalt på muséets utställning, istället vill vi ut och titta på Hugo’s Rambler som han har ägt sedan den var ny!
Utan någon större eftertanke lämnar vi alla muséets lokaler och samlar oss kring denna fantastiska Rambler där vi i en mystisk eufori svävar oss bort i historiska och mekaniska dialoger. Efter ett bra tag upptäcker vi att personalen på muséet har tagit på sig ytterplagen och håller på att släcka ner och låsa lokalerna.
Oops tänker jag, och får plötsligt ta mitt förnuft tillfånga för att gå och prata med museipersonalen.
Vi tackar för en mycket trevlig vistelse i deras mycket trevliga museum och beger oss sedan till dagens nästa och tråkigt nog sista anhalt. Nämligen Basta Kvarn Café i Blidsberg.
Både Nore och Hugo lämnar sällskapet så kvar blir jag och Sussie, Oscar och Ingemar.
Efter ca 10 minuters bilfärd är vi framme vid caféet som ligger så idylliskt bredvid ån Ätran mitt inne i det lilla samhället Blidsberg.
Vi beställer oss lite eftermiddags förtäring och sen går vi ut och sätter oss vid ett utav borden som är placerade på en utav alla de öar som ligger mitt ute i ån.
Vi avslutar sen vistelsen i Blidsberg med en liten promenad längsmed Ätran i den klara höstsolen.

Ser redan fram emot nästa års höstträff trots det låga deltagandet, men kom ihåg att det är inte antalet deltagare som ”gör” en träff utan det är deltagarna själva.

Prova så får ni se!

Keep On Rambling/Charles